©

 

Jag skulle egentligen ha åkt den 11 augusti men så blev det inte. För att ge er lite bakgrund, jag är nötallergiker med luftburen allergi, vilket menas med att jag inte kan vistas i ett rum med jordnötter och ännu mindre i ett flygplan med jordnötter. På grund av min kraftiga allergi får jag alltid ta kontakt med flygbolaget som jag flyger med i förväg för att ge dem information om mina allergier och det brukar vanligtvis fungera väldigt bra, fram tilsl jag skulle åka till Orlando och Miami. Så efter den mardrömsflygningen blev jag på mer på min vakt, det räckte tydligen inte att ringa bara en gång så jag ringde till British Airways hela fyra gånger innan jag gick till gaten söndagen den 11 augusti.

Väl framme i gaten uppger jag precis som vanligt mitt namn och säger att jag är nötallergiker, men här blev det tvärstopp. Gatepersonalen ber mig att vänta för de måste prata med kaptenen på flyget, min tanke var då att de har väl olika rutiner på olika flygbolag. Då kom kaptenen och kabinchefen ut till mig och jag möttes av bekymrade miner. Kaptenen hälsar artigt på mig och berättar helt lugnt att han inte vill ta mig med på flyget, detta på grund av min nötallergi. Här backar vi bandet lite, jag ringde alltså BA hela fyra gånger innan jag åkte till Kastrup, i telefon fick jag prata med fyra olika personer på olika nivåer i företaget, här fick jag information såsom; att de inte har nötter i maten, att de inte säljer nötter ombord, att personalen är utbildad att kunna hjälpa till i sådana här situationer och att jag kan känna mig helt säker med att resa med British Airways. Detta skulle visa sig vara helt felaktigt. Kaptenen berättar att de visst hanterar nötter ombord och för min egen säkerhet vägrade han att ta mig med på flyget. Jag blev alltså lämnad kvar på Kastrup.

Där fick jag vänta, sen fick jag information om att jag skulle gå ner och hämta min väska på ett av rullbanden för att sen ta mig till en inforamtionsdisk för British Airways. När jag väl kommer fram till disken möttes jag av en manlig representant ifrån BA, han bad mig förklara min situation och bad mig sedan sitta ner då han skulle göra några samtal. Timmarna gick.. Sen fick jag veta att jag inte skulle få åka med BA, de ville inte att jag skulle resa med dem över huvud taget på grund av min allergi. Men hur skulle jag ta mig till New York var min fråga? De visste de inte, något liknande hade aldrig hänt, jag hade som de så fint brukar heta "hamnat mellan stolarna". Jahapp, var min nästa tanke, vad gör jag nu? För till New York måste jag komma. Jag gick till något jag tänkte att jag litade på - SAS, det kände svensk och hemma. Men de kunde inte göra så mycket heller utan de bästa de hade att ge mig var en flygbiljett nästa dag för 20.000 danska kronor (!!). Jag kände klumpen växa i magen. Jag vände på klacken och försökte hitta någon annan som kunde hjälpa mig i min mycket ovanliga situation. Jag valde då att gå till en vanlig informationsdisk och när jag berättat min historia för dem satt båda två och bada stirrade på mig. Något likande hade aldrig hänt på Kastrup, så de visste egentligen inte vad de skulle göra för att hjälpa mig. De gjorde några telefonsamtal men de ledde inte till något. De tyckte jag skulle gå tillbaka till SAS för att be dem om de kunde kompromissa med priset eller ge mig någon typ utav deal. Men detta visade sig vara lönlöst, de vägrade. Jag drabbades då av en panikattack. Jag kände ett enormt tryck över bröstet och jag fick otroligt svårt att andas, krampaktigt höll jag mig fast i disken men jag kände hur jag sakta började falla ihop mot golvet. Jag kommer bara ihåg att jag skrek "snälla hjälp mig, jag vill inte dö". Sen har där kommit två sjukvårdare till platsen för att se om mig, jag mådde efter omständigheterna bra. Men jag var otroligt bekymrad, min skola skulle börja dagen efter och det var obligatirisk närvaro.

Efter att jag sansat mig efter chocken började jag prata med räddningsmännen och de tyckte att BA hade agerat fel. De tar därför tillbaka mig till mannen i disken för BA. Den ena av räddningsmännen går in för att prata med mannen för BA och tillsammans gör de några samtal, en timme gick. Sen kom han ut igen med en lite bekymrad min, "du är värkligen unik du min vän", började han med. Han hade förhandlat med BA och jag fick åka med om jag ordnade med två dokument, det första skulle signeras av en läkare på ett närliggande sjukhus i Köpenhamn som sa att jag skulle vara "fit to fly" och det andra dokumentet sa att jag skulle åka helt på egen risk. Jag tänkte för mig själv, skriver jag under det sistnämnda dokument kanske jag rent utav signerar min egen död.

De skickade därför iväg mig till ett sjukhus och väl där fick jag kontakt med en svensk läkare, men precis som jag redan förutspått ville han inte signera något sådant dokument för han kände mig inte som patient, han visste inget om min sjukdomshistoria och han kunde inte ens komma åt mina journaler i och med att vi var i Danmark. Så jag återvände till Kastrup utan några dokument. Slut efter dagens strapatser valde jag efter 12 h att åka tillbaka till Helsingborg.      

Dagen därpå ringde jag upp företaget som jag åker med och de blev minst lika förvånande när jag ringde. Måndagen spenderades med att söka efter flygbolag som tog emot nötallergiker och som hade tydlig policy och regler av hantering av nötter på planen. Efter två turer till min läkare och en mängd samtal senare hade jag äntligen fått min flight ombokad till dagen därpå, tisdagen den 13 augusti. Men tror ni min historia slutar här?

 

Planet från Kastrup till Gardemoen i Oslo var tre timmar försenat och väl framme i Oslo fick jag och tre andra passagerare springa för att hinna med nästa plan. Vi hann, men sen blev väntan lång. Varför lyfte vi inte? Jo, efter tre timmar av väntan på flyget fick vi information om att vi måste lämna planet för det har tekniska problem. Väntan på flygplatsen blev totalt 26 h. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var när jag äntligen landade på JFK Airport i New York. Men såklart var inte mina problem över här, nä vi kör på lite till.

 

När jag anländer till min värdfamilj upptäcker jag att jag har blivit bestulen på skolan. Jävla, äckliga, fittråttor rent ut sagt!! Jag brukar vanligtvis inte balla ur såhär men den här gången blev jag faktiskt rosrasande arg!! Personen stal min nya mysdress som jag köpte på VS i Miami, en annan myströja från VS, min underbara väska ifrån Frontrow, en av mina presenter till värdfamiljen, en omvandlare och min eltandborste (puckohelvete vad ska du med min tandborste till!?). Må mina fina kläder och accessoarer bränna dig när du använder dem och må du aldrig få några fina komplimanger när du använder dem. Det här är starkt men jag hatar verkligen råttor som denna. Här arbetar man hårt för att verkligen förtjäna saker som dessa och så kommer någon annan och tar dem ifrån en.

 

Jag kan säga att jag känner mig mör efter händelserna som varit plus starten av mitt nya jobb. Älskar verkligen att vara här men saknar verkligen min familj & pojkvän när saker som detta händer. Man känner sig så liten, hjälplös och maktlös, jag har i skrivande stund inte ens fått hjälp att utreda mitt ärende, för något sånt här har ju aldrig hänt..?

Tack, var så skönt att skriva av sig lite. Kanske inte det roligaste att läsa men nu vet ni i alla fall. Så tänk nu på att lyssna när de pratar i början av just din flight, någon som jag kanske har en allergi som du kan påverka? Ta vara och ta hand om era fina ägodelar och framför allt ta hand om er själva & era nära & kära.

Tack för att ni lyssnade ♥