Årsresumé okt-dec

Oktober
I oktober delade jag med mig av något av det värsta jag någonsin varit med om, fler ord behöver jag nog inte lägga här för ni vet. En hel månad av gråt, oro, ensamhet & förtvivlan.
 
November
Även november var en svart månad, fanns inte mycket som fick mig att le eller som fick mig att må bättre, men där fanns ändå ett ljus & det var ni mina vänner!
 
December
Jag jobbade en hel del under december månad, jag började sakta, sakat ta mig upp från avgrunden där jag hade blivit lämnad men jag hade bestämt mig - jag ville må bra, jag valde Livet!
Det blev jul & nyår och jag valde helt att fira dessa högtider tillsammans med min familj.
 
Life is a rollercoaster
Ena stunden är du hög på livets goda för att i nästa ligga i dess rännsten men jag valde ändå att se livet som en gåva där man får möjlighet att prova på så många känslor, upptäcka nya platser och möta så många olika människor. Jag är så Tacksam för Livet! 
 

Årsresumé jul-sep

Juli
I juli jobbade jag på igen, där här gången för att det nu var bestämt att jag skulle flytta till NY redan den 11 augusti. Ägnade större tiden av dygnet till detta och så fick ni se lite utav min shopping ifrån Orlando & Miami. Även lite shopping ifrån lilla Ängelholm dök där upp och viktigaste dagen den här månaden var såklart Nikkis födelsedag den 22:} 
Augusti
Här åkte jag till NY för att jobba och studera, fick åka förstaklass och ja det kändes ganska lyxigt, hihi! Jag träffade massor av fina & nya vänner, jag körde bil i USA, jag shoppade upp en hel lön (!), shoppade än mer på victoria´s secret, strosare runt hemma i Bronxville och något som jag verkligen minns från summer of 13 är dessa vita shorts ifrån zara, har kommit in likadana fast i skinn och dem var jag snabb att haffa ett par av - älskar dem!
September
Livet lekte i halva september, jag jobbade och pluggade om vartannat. Träffade mina vänner om helgerna i NYC, det blev mer shopping, mysiga restaurangbesök i Soho, födelsedagsfirande och mycket annat. Sedan tog allt slut, mitt liv stannade..

Årsresumé apr-jun

April
Här lämnade mormor oss, hon var och är en person som betyder mycket för mig. Saknar henne så mycket! Jag föll för wedged sneakers och köpte ett eget par i snake, jag började arbeta som frisör igen på min gamla salong och fick dessutom följa med på visning i Köpenhamn. Vi hann även boka vår resa till Orlando & Miami innan månaden var slut.
Maj
I maj jobbade jag på för fullt inför att jag skulle vara iväg halva juni i Orlando och Miami. Jag vet att jag inte kände igen mig känslomässigt, jag var ofta trött och många gånger ledsen. Jag saknade min mormor oerhört och livet gick i det värsta jag vet - slentrian.. Men som alltid fanns där guldkorn även här och tänk bara vad en kväll med lite glass tillsammans med sin pojkvän kan göra. Köpte även mina fina örhängen ifrån Elena Stockholm.
Juni
Vi åkte till Orlando & Miami, detta var bland årets bästa veckor - som jag njöt! Froozen yoghurt, azurblått hav, värme dag som natt, gula taxibilar, Ocean Drive, Disney World, magknip och så mycket skratt! Jag släppte även nyheten att jag skulle flytta till New York!

Årsresumé Jan-Mars

Mitt 2o13
Tjugohundra..13, man kunde nästan smaka på att det skulle bli lite utav ett grått år, jag förlorade två speciella vänner som jag älskade mest i hela världen, detta kastade minst sagt om mitt liv. Jag saknar er än! Men allt har långt ifrån varit dåligt, jag har tillbringat 2 månader i usa, träffat nya vänner för livet, tagit mitt körkort, fått en varm sommar med mycket sol, arbetat med det jag älskar och framför allt har så många visat mig Kärlek!
En liten årsresumé vill jag bjuda mina läsare på - vad minns ni?
 
Januari
Den 23 januari tog jag äntligen mitt körkort, jag shoppade för första gången på Emporia, jag blev med systemkamera och fotade min genom tidernas älsklingsbild på Nikki sen blev jag även duktig på att använda bra hudvårdsprodukter.

Februari
Här började mina orosmoln hopa sig, jag hade så mycket att ta ställning till, vad ville jag, vad ville vi? skulle jag säga ja eller skulle jag vänta? chansen var nu eller aldrig. Jag flyttade hem till Helsingborg och tryckte på pause..
Mars
I mars började äntligen vårmodet komma in i butikerna, kanske bästa känslan på hela året för då vet man att man har hela våren & sommaren framför sig. Jag köpte äntligen min efterlängtade vita päls, jag investerade i mitt hår i form av en ghd-styler, mitt rum kom i ordning och jag & syster började vår planering för vår systerresa.

Gott Nytt 2o14!

 
 
Jag vill passa på att kika in här & önska alla mina fina läsare ett riktigt Gott Nytt 2o14!
Ni har verkligen alltid varit här för mig och jag har många gånger tänkt & önskat att jag kunde samlat er alla i ett stort rum, berätta för hela världen hur underbara ni är men framför allt att kunna ge var och en av er en stor kram - Tack för att Ni finns & för att ni är Ni!

26 november - I wish..

All I want for Christmas is You
 

10 oktober - Hoppet

Jag drömde om oss i natt, vi gick tillsammans och jag försökte ta din hand. Jag ville bara hålla den för att känna att allt var som vanligt men du ryckte snabbt åt dig den och tittade bort. Jag tog tag i din hand igen, den här gången tog jag ett stadigare grepp, du tittade på mig så där under lugg som du brukar och sen lät du mig hålla i ditt lillfinger som jag ibland ville göra. Det kändes så bra tills jag vaknade upp..
 
Det är så sant när man säger att hoppet är det sista som lämnar människan

In your t-shirt

Try'na decide Try'na decide
If I really wanna go out tonight
I never used to go out without ya
Not sure I remember how ta

Gonna be late Gonna be late
But, all my girls don't have to wait 'cause
I dont know if I like my outfit
I tried everything in my closet

 Nothin feels right when Im not with you
Sick of this dress and these Jimmy Choos
Takin them off 'cause I feel a fool
Try'na dress up when Im missin you

Imma step out of this lingerie
Curl up in a ball with something Hanes
In bed I lay

With nothing but your T-shirt on
 
 Gotta be strong gotta be strong but Im
Really hurtin now that you're gone
I thought maybe I'd do some shopping
But I couldnt get past the door and

Now I dont know, now I dont know If I´m
Ever really gonna let you go
And I couldnt even leave my apartment
I'm stripped down, torn up about it

 Nothin feels right when Im not with you
Sick of this dress and these Jimmy Choos
Takin them off 'cause I feel a fool
Try'na dress up when Im missin' you

Im'a step out of this lingerie
Curl up in a ball with something Hanes
In bed I lay

With nothing but your T-shirt on
 ('cause I missed you, 'cause I missed you)
With nothing but your T-shirt on
(said I missed you ... baby)

8 oktober - how can you let love go?

 
tårarna verkar aldrig ta slut..

1 oktober - Länge Leve Kärleken

Det är med ett mycket tungt hjärta jag återvänder till bloggen.
Den sista tidens tuffa motgångar har tagit hårt på mig men jag väljer ändå att se dem som "Never a failure - Always a lesson" men att jag ska behöva leva mitt liv utan Dig känns bara tomt, hårt & meningslöst. Vad ska jag lära mig av detta? Att slänga bort sådan kärlek det bär sig bara inte.. Det är som att kasta pärlorna till svinen. Det är inte jag och J längre, kan knappt skriva detta utan att få tårar i ögonen, men så är det och har varit i 14 plågsamma dagar. Jag ville inte att det skulle vara slut, inte han heller, men det var till sist han som tog det sista steget. Steget jag varje morgon önskade att han inte tog. Varje morgon när jag vaknar är min första tanke, det var nog bara en mardröm men sen kommer den kalla verkligheten ikapp mig, nä jag ligger där ensam. Jag vågar knappt ens ringa honom längre, detta som var så självklart för bara två veckor sedan - till mannen i mitt liv, min bästa vän och trogna följeslagare. Vi som pratade om allt.
Han var/är mannen jag vill dela mitt liv med, ha en framtid tillsammans med, köpa hus tillsammans med och till allt detta vill jag även att han ska bli pappa till våra barn. Men allt detta underbara är försent nu. Jag har länge varit tveksam till både husköp och barn, jag har vart rädd och inte känt mig redo. Tankar som "kan jag ta hand om ett hus?", "tänk så håller inte ekonomin?", "jag kan ingenting om en trädgård?", "klarar jag att ta hand om ett barn?", "tänk så ärver den alla min allergier?", "hur ont gör en förlossning?", "om vi bor där borta hur ofta får våra barn träffa mormor & morfar?", "kommer jag utveckla nya vänner där borta genom åren?" Ja tankarna har vart många, svåra och ibland har dem känts så stora och så omöjliga att greppa och hantera att jag bara inte orkat tänka på dem mer, och ingen jag har haft att dela mina innersta tankar med utanför relationen. Men detta ångrar jag djupt idag.
 
Jag tycker innerst inne att vi gav upp för lätt, som jag skrev, vår kärlek var unik, men vi lät olika omständigheter och psykologiska aspekter komma emellan och jag vet att om vi bara ansträngt oss lite mer, pratat med andra eller kanske rent av läst på mer om relationer så hade vi inte gått skilda vägar idag. Båda måste jobba och vårda relationen livet ut och det är inte många idag som gör det. Det kanske vi gjorde men var sprack då vår fina kommunikation? Det är inte många par som uthärdar stormar tillsammans längre utan när man stöter på de "större" motvindarna stirrar man sig blind i väggen och vägrar se lösningarna som faktiskt finns i våra olikheter.
 
Jag vill också säga att jag var tacksam varje dag tillsammans med J, varje dag var speciell på sitt sätt och jag tänkte då på vilken tur jag haft. Tur som hade hittat honom och fått honom att dela livet med. Så fort jag fick en "ledig stund" på jobb var han alltid i mina tankar. Jag sa också varje dag att jag älskade honom, men alltid med en kärna av kärlek så att han alltid skulle förstå och känna min värme genom de väl valda orden. Jag älskar dig ♥ Det är så viktigt att förmedla detta till varandra, att här visa att jag aldrig tar dig för givet. Du betyder mest för mig i hela vida världen.
Jag tyckte ändå att jag ofta stannade upp, tog tillvara, kände och begrundade. Jag tänkte att jag vill vårda vår kärlek till det yttersta och jag visste att det emellanåt inte alltid skulle vara så lätt men jag var fast besluten om att till varje andetag kämpa för vår kärlek. Att vi skulle ha det bra tillsammans. Men någonstans på vägen tappade jag kursen, jag/vi gick in i den fas man kommer till efter passionen och fördjupningen, där man synar varandra i sömmarna och får ta del av varandras olikheter. Olikheter är inget negativt i ett förhållande men som sagt, det är få idag som väljer och/eller ens kan gå vidare, de har ofta inte redskapen och kunskapen om hur man gör och väljer då att ge upp. Fel tycker jag. Det finns så mycket hjälpmedel idag och det behövs tydligen för flera generationer växer upp med värderingar som inte är djupgående. Detta gäller också våra relationer mellan vänner och familj samt övriga relationer och jag skräms fruktansvärt över att det är så. 
 
Med allt detta sagt vill jag säga att jag inte vet när jag tar mig tillbaka till bloggen igen, just nu känns allt väldigt mörkt men med tiden hoppas jag ändå någonstans att det ska bli bättre. Med detta vill jag även visa att även om man håller uppe "jag-är-så-fin-perfekt-och-glad-fasaden" så finns där en person bakom som är mänsklig och som har känslor. Just nu är jag så trött på den fasaden så jag har bestämt mig för att aldrig använda den igen. Någonsin. Jag vill hitta mig själv och vara den jag är utan att känna en enorm press från omvärlden. Detta vill jag också att mina fina läsare ska göra. Döm inte er själva för hårt, försök att inte låta er påverkas, älska varandra, ta vara på de små fina stunderna i livet, bevara dem i ert minne och tänka alltid - Ni är så fina som ni är!
Länge Leve Kärleken ♥

..

 

YTT

Yesterday-Today-Tomorrow ♥

NightYC

New York är verkligen lika fint på dagen som det är på natten - vilken stad!
Time Square - Grand Central Station

Friends

Jag & fina Elin at Time Square:}

Time Square

Här är vi hela svenska gänget mitt i Time Square!
Sofia ♥ Malin ♥ Anna ♥ Elin ♥ lilla jag ♥ Daniela ♥ Johanna
 
Är så otroligt roligt att vara här, får nypa mig i armen ibland bara för att konstatera;
ja, jag lever faktiskt min dröm - this is so it!

2 september - Bryant Park

Måndag idag men i och med att det är helgdag i form av Labor Day här i usa har jag vart ledig hela dagen:} Då passade jag på att möta upp mina tjejer för lite häng i city. Tog lite bilder i Bryant Park, en park vid Grand Central Station där vi brukar mötas upp, var i mycket god tid idag så jag passade på att föreviga denna mycket mysiga lilla park

1 september - Still Summer

Idag är det söndagen den 1 september.
I New York har vi det varmt, mellan 25-3o grader, men jag undrar hur länge det varar? Det får gärna vara höst för mig här för den ska vara betydligt mildare än hemma, och snön beräknas inte komma förrän antingen i december eller i vissa fall i januari, jag hoppas vi får en sådan vinter, haha! Men jag ser det inte som höst här, det är ju fortfarande varmt och utanför mitt fönster blommar fortfarande sommaren ♥  

Flight BA1034

Vad hände egentligen på min resa till usa?
VARNING - LÅNGT INLÄGG!
 
Jag skulle egentligen ha åkt den 11 augusti men så blev det inte. För att ge er lite bakgrund, jag är nötallergiker med luftburen allergi, vilket menas med att jag inte kan vistas i ett rum med jordnötter och ännu mindre i ett flygplan med jordnötter. På grund av min kraftiga allergi får jag alltid ta kontakt med flygbolaget som jag flyger med i förväg för att ge dem information om mina allergier och det brukar vanligtvis fungera väldigt bra, fram tilsl jag skulle åka till Orlando och Miami. Så efter den mardrömsflygningen blev jag på mer på min vakt, det räckte tydligen inte att ringa bara en gång så jag ringde till British Airways hela fyra gånger innan jag gick till gaten söndagen den 11 augusti.
Väl framme i gaten uppger jag precis som vanligt mitt namn och säger att jag är nötallergiker, men här blev det tvärstopp. Gatepersonalen ber mig att vänta för de måste prata med kaptenen på flyget, min tanke var då att de har väl olika rutiner på olika flygbolag. Då kom kaptenen och kabinchefen ut till mig och jag möttes av bekymrade miner. Kaptenen hälsar artigt på mig och berättar helt lugnt att han inte vill ta mig med på flyget, detta på grund av min nötallergi. Här backar vi bandet lite, jag ringde alltså BA hela fyra gånger innan jag åkte till Kastrup, i telefon fick jag prata med fyra olika personer på olika nivåer i företaget, här fick jag information såsom; att de inte har nötter i maten, att de inte säljer nötter ombord, att personalen är utbildad att kunna hjälpa till i sådana här situationer och att jag kan känna mig helt säker med att resa med British Airways. Detta skulle visa sig vara helt felaktigt. Kaptenen berättar att de visst hanterar nötter ombord och för min egen säkerhet vägrade han att ta mig med på flyget. Jag blev alltså lämnad kvar på Kastrup.
Där fick jag vänta, sen fick jag information om att jag skulle gå ner och hämta min väska på ett av rullbanden för att sen ta mig till en inforamtionsdisk för British Airways. När jag väl kommer fram till disken möttes jag av en manlig representant ifrån BA, han bad mig förklara min situation och bad mig sedan sitta ner då han skulle göra några samtal. Timmarna gick.. Sen fick jag veta att jag inte skulle få åka med BA, de ville inte att jag skulle resa med dem över huvud taget på grund av min allergi. Men hur skulle jag ta mig till New York var min fråga? De visste de inte, något liknande hade aldrig hänt, jag hade som de så fint brukar heta "hamnat mellan stolarna". Jahapp, var min nästa tanke, vad gör jag nu? För till New York måste jag komma. Jag gick till något jag tänkte att jag litade på - SAS, det kände svensk och hemma. Men de kunde inte göra så mycket heller utan de bästa de hade att ge mig var en flygbiljett nästa dag för 20.000 danska kronor (!!). Jag kände klumpen växa i magen. Jag vände på klacken och försökte hitta någon annan som kunde hjälpa mig i min mycket ovanliga situation. Jag valde då att gå till en vanlig informationsdisk och när jag berättat min historia för dem satt båda två och bada stirrade på mig. Något likande hade aldrig hänt på Kastrup, så de visste egentligen inte vad de skulle göra för att hjälpa mig. De gjorde några telefonsamtal men de ledde inte till något. De tyckte jag skulle gå tillbaka till SAS för att be dem om de kunde kompromissa med priset eller ge mig någon typ utav deal. Men detta visade sig vara lönlöst, de vägrade. Jag drabbades då av en panikattack. Jag kände ett enormt tryck över bröstet och jag fick otroligt svårt att andas, krampaktigt höll jag mig fast i disken men jag kände hur jag sakta började falla ihop mot golvet. Jag kommer bara ihåg att jag skrek "snälla hjälp mig, jag vill inte dö". Sen har där kommit två sjukvårdare till platsen för att se om mig, jag mådde efter omständigheterna bra. Men jag var otroligt bekymrad, min skola skulle börja dagen efter och det var obligatirisk närvaro.
Efter att jag sansat mig efter chocken började jag prata med räddningsmännen och de tyckte att BA hade agerat fel. De tar därför tillbaka mig till mannen i disken för BA. Den ena av räddningsmännen går in för att prata med mannen för BA och tillsammans gör de några samtal, en timme gick. Sen kom han ut igen med en lite bekymrad min, "du är värkligen unik du min vän", började han med. Han hade förhandlat med BA och jag fick åka med om jag ordnade med två dokument, det första skulle signeras av en läkare på ett närliggande sjukhus i Köpenhamn som sa att jag skulle vara "fit to fly" och det andra dokumentet sa att jag skulle åka helt på egen risk. Jag tänkte för mig själv, skriver jag under det sistnämnda dokument kanske jag rent utav signerar min egen död.
De skickade därför iväg mig till ett sjukhus och väl där fick jag kontakt med en svensk läkare, men precis som jag redan förutspått ville han inte signera något sådant dokument för han kände mig inte som patient, han visste inget om min sjukdomshistoria och han kunde inte ens komma åt mina journaler i och med att vi var i Danmark. Så jag återvände till Kastrup utan några dokument. Slut efter dagens strapatser valde jag efter 12 h att åka tillbaka till Helsingborg.      
Dagen därpå ringde jag upp företaget som jag åker med och de blev minst lika förvånande när jag ringde. Måndagen spenderades med att söka efter flygbolag som tog emot nötallergiker och som hade tydlig policy och regler av hantering av nötter på planen. Efter två turer till min läkare och en mängd samtal senare hade jag äntligen fått min flight ombokad till dagen därpå, tisdagen den 13 augusti. Men tror ni min historia slutar här?
 
Planet från Kastrup till Gardemoen i Oslo var tre timmar försenat och väl framme i Oslo fick jag och tre andra passagerare springa för att hinna med nästa plan. Vi hann, men sen blev väntan lång. Varför lyfte vi inte? Jo, efter tre timmar av väntan på flyget fick vi information om att vi måste lämna planet för det har tekniska problem. Väntan på flygplatsen blev totalt 26 h. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var när jag äntligen landade på JFK Airport i New York. Men såklart var inte mina problem över här, nä vi kör på lite till.
 
När jag anländer till min värdfamilj upptäcker jag att jag har blivit bestulen på skolan. Jävla, äckliga, fittråttor rent ut sagt!! Jag brukar vanligtvis inte balla ur såhär men den här gången blev jag faktiskt rosrasande arg!! Personen stal min nya mysdress som jag köpte på VS i Miami, en annan myströja från VS, min underbara väska ifrån Frontrow, en av mina presenter till värdfamiljen, en omvandlare och min eltandborste (puckohelvete vad ska du med min tandborste till!?). Må mina fina kläder och accessoarer bränna dig när du använder dem och må du aldrig få några fina komplimanger när du använder dem. Det här är starkt men jag hatar verkligen råttor som denna. Här arbetar man hårt för att verkligen förtjäna saker som dessa och så kommer någon annan och tar dem ifrån en.
 
Jag kan säga att jag känner mig mör efter händelserna som varit plus starten av mitt nya jobb. Älskar verkligen att vara här men saknar verkligen min familj & pojkvän när saker som detta händer. Man känner sig så liten, hjälplös och maktlös, jag har i skrivande stund inte ens fått hjälp att utreda mitt ärende, för något sånt här har ju aldrig hänt..?
Tack, var så skönt att skriva av sig lite. Kanske inte det roligaste att läsa men nu vet ni i alla fall. Så tänk nu på att lyssna när de pratar i början av just din flight, någon som jag kanske har en allergi som du kan påverka? Ta vara och ta hand om era fina ägodelar och framför allt ta hand om er själva & era nära & kära.
Tack för att ni lyssnade
  

29 augusti - Det stavas Lycka

Någon som undrar vad som finns i påsarna;)
Victoria´s Secret • Sabon • Ralph Lauren • Juicy Couture

More of Bronxville

Tänkte visa er lite mer av Bronxville där jag bor, är otroligt mysigt här men löjligt dyrt, men som tur är så finns här några butiker/ställen som jag och mina vänner kan hänga på. Känns ju inte helt fel att bara kunna gå ner till stan och sätta sig på Starbucks eller ta en svalkande glass på Häagen-Dazs. Måste ju också prova någon av restaurangerna här, bara för att det är min "hometown" lixom:} och har kikat på en salong som bara tvättar/fönar/stylar hår, och det hade ju vart liite lyxigt att få gjort någon gång (jag hatar nämligen att föna mitt hår, finns det något tråkigare!?). Jag funderar också på att åka in till NYC och lägga mig på något fräscht spa och ta en massage eller ansiktsbehandling, fick nämligen ett tips på appen Groupon som dagligen kommer exklusiva erbjudanden
- återigen, ladda ner girls! ♥

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0